980827
BUSHBON SOM FLYTTADE TILL STORSTAN
Sant som det �r sagt...
Lilla jag flyttade "l�ngt s�derut" h�sten -97.
S�der och s�der, det beror p� vilken lands�nde du kommer ifr�n har jag f�tt l�ra
mig.
Men jag som �r uppvuxen i Tornedalen i en pytteliten by p�
400 pers vid namn Heden�set (Heden�set ligger vid den Svensk/Finska gr�nsen 4 mil
s�der om Polcirkeln) tycker att Ume� ligger s�der ut...
S�, varf�r flyttade jag fr�n denna fantastiska del av
Sverige...
Jag skulle studera heltenkelt. Det som l�g n�rmast tillhands
var universitetet i Lule�, men det ligger alldelses f�r n�ra, p� mindre �n 2 timmar
skulle mina "k�ra f�r�ldrar" ha m�jligheten att "titta in" och det
ville jag ju inte...dessutom har jag varit i Lule� ett flertal g�nger...
Nu har jag bott i Ume� �ver ett �r och
trivs som fisken i vattnet...
P� gymnasiet l�ste jag ekonomi men jag
k�nnde att det inte riktigt var min grej s� d�rf�r har jag g�tt ett
naturvetenskapligt bas�r h�r i Ume�. Det �r n�got jag aldrig kommer att �ngra...
Tempot var h�gt men det var det roligaste �ret hittills. Bra l�rare och suver�na
klasskompisar...
I �r ska jag b�rja p� ett
civilingenj�rsprogram i teknisk naturvetenskaplig kemi... F� se hur det g�r jag hoppas
att det blir kul...men det f�r framtiden utvisa...
990607
�NTLIGEN SOMMAR OCH SOL
Nu har jag pluggat TNK ett �r och
visst har det varit roligt men jag �r less p� att l�sa...i sommar ska jag jobba som
lokalv�rdare och sedan f�r jag se...jag har tagit studieuppeh�ll f�r ett �r fram�t
iallafall...flyttat hem igen...
H�sten -99
FRAMTIDEN F�R UTVISA
Allt g�r inte som man t�nkt
sig...i sommras fick jag veta att jag har cancer... Hela sommaren har jag varit ovanligt
tr�tt, men jag har trott att detta berott p� n�got annat, jag har inte riktigt k�nnt
mig som "mig sj�lv" eftersom jag inte har orkat engagera mig i n�gon eller
n�got. Festa har jag inte heller gjort iallafall inte som jag brukar...men s� kom andra
tecken...som det att jag fick fruktansv�rt ont i magen. Trodde f�rst att jag �tit n�ge
d�ligt, men efter tre dagar "gav jag upp" och gick till l�karen. Detta h�nde
samma vecka som Matarengi marknad skulle vara, typiskt mig att missa denna
tillst�llning...Jag fick en remiss till Kalix och sedan vidare till Ume� efter att de
konstaterat att de k�nde n�gonting i buken...I Ume� blev jag opererad och efter n�gra
veckor hade de analyserat cellproverna...det var en elakartad tum�r = cancer. Detta kom
givetvis som en chock och �nda sedan operationen har mitt liv varit "upp och
ner"...jag har f�tt cellgifter f�r att f� bort tum�ren. Cellgiftsbehandlingarna
har varit tuffa och man har tagit mycket p� "krafterna". Till slut blir
provtagningarna, cellgifterna och allt detta vardag. De l�kare och sjuksystrar som jag
har haft att g�ra med har varit underbara!!! Det som var jobbigast under hela perioden
var nog den tid som jag inte visste om cellgifterna hj�lpte, om jag skulle f� leva eller
om jag skulle g� den andra v�gen. I s�danna h�r situationer finns det ju bara tv�
v�gar... Jag har g�tt upp i vikt och tappat allt mitt h�r, men nu �r det �ver f�r
den h�r g�ngen i allafall. Nu �r det bara att komma igen...och snart �ntligen f�
k�nna sig "normal".
Man s�ger ju att det finns inget
ont som inte har n�got gott med sig...Jag har l�rt mig att jag inte kommer att leva i
all evighet och att livet �r n�got man ska ta vara p�...jag �lskar att leva!
2000-04-24
"Ur kaoset h�rdes en r�st som
sade :-Le och var glad ty det kan inte bli v�rre. Jag log och var glad och det blev v�rre..."
Det som inte fick h�nda h�nde. Jag har blivit
sjuk igen...Det �r snart fem m�nader sedan jag fick min "sista" cellgiftsbehandling. Den h�r g�ngen gick det
allting v�ldigt fort, jag har inte m�rkt av sjukdomen mer �n att jag d� och d� har haft ont i magen och att jag
har varit lite mer anf�dd �n jag borde varia d� jag tex. g�tt upp f�r trappor. Grejen �r v�ll den att kroppen och konditionen inte hunnit infinna sig sen den senaste perssen,
s� alla "symtom" kunde jag med l�tthet "f�rklara".
Jag och min lillebror Per hade planerat att �ka till Thailand och luffa runt i
tre veckor med start fr�n 2 april, s� jag tog mig i kragen och gick till l�karen f�r att unders�ka mina "magsm�rtor". F�rst uppt�ckte l�karen inte n�got men efter en
grundlingare unders�kning "hittade" l�karen n�gonting som inte s�g s� bra ut och som skulle kollas upp n�gra dagar senare. Vilket avgjorde att vi avbest�llde resan.
Med facit i handen var det nog det klokaste jag kunde g�ra. Man kanske inte �r s� dum som man ser ut �nd�! ;)
Samma s�ndag spelade jag beachvolleyboll (det var norrlandsderby, beh�ver jag till�gga att mitt lag f�rlorade?)
Jag tyckte att det gick ovanligt segt att spela, men
har man festat dagen innan s� har man ju en "f�rklaring". I andra sett fick jag s� otroligt ont i magen s� jag avstod fr�n forts�tta spela.
Direkt efter matchen gick jag till sjukan. S� var karusellen ig�ng igen. Anledningen till att jag hade ont var att det under matchen uppst�tt en inre bl�dning. L�get har varit
v�ldigt kritiskt ett tag. Jag l�g p� intensivv�rdsavdelningen i n�gra dar. Idag har jag legat p� sjukhus i sammanlagt 22 dagar. Men nu b�rjar det iaf. bli b�ttre. I natt var min f�rsta natt hemma, vilket var underbart!
Att f� sova i sitt eget rum i sin egen s�ng!
Att g� fr�n ett v�ldigt aktivt och socialt liv till att i princip p� ett �gonblick bli s�ngliggandes �r inte att rekomendera.
Det jobbiga �r att det k�nns som om jag �r tv� personer som inte h�r ihop. En Eva som just nu sitter framf�r datorn och uppdaterar sin
hemsida i sitt lilla studentrum. Livet k�nns toppen och det enda som p� utsidan skvallrar om att n�got �r galet �r mitt bl�a band p� h�gerhandleden.
Den andra Eva tar sina sprutor och medeciner och har cancer...jag tror inte det har g�tt upp f�r mig riktigt att jag �r sjuk.
Att d� �r jag fruktansv�rt r�dd f�r att g�ra, men orkar inte bearbeta r�ddslan eller fundera �ver d�den dessmera just nu. Andra saker som �r jobbiga �r att jag vet att m�nniskor om n�gra dagar/veckor/m�nader kommer
att se p� mig att jag �r sjuk. H�ret kommer att falla av igen, jag kommer att g� upp i vikt osv.... Att ens utseende f�r�ndras �r v�ldigt jobbigt, �ven om utsidan inte ska ha n�gon betydelse...s� har den det.
En annnan tung bit �r all ovisshet. Jag kan inte planera n�gonting i f�rv�g, mitt liv v�nder p� 1 timme. Det finns ju heller inga garantier p� att den behandling jag just nu f�r hj�lper... Jag vet inte hur l�nge jag kommer att vara sjuk, fast samtidigt
finns det ju ingen p� denna jord som s�ga hur l�nge de kommer att f� vara friska.
Jag har tur som har s� m�nga otroligt go`a v�nner! =0) Jag vet inte vad jag skulle g�ra utan er! Allt ni g�r betyder s� mycket f�r mig...
Det �r verkligen ett otroligt st�d som ni har gett mig. Jag vill verkligen tacka f�r allt ni g�r f�r mig, det betyder otroligt mycket att f� ha v�nner som er! N�r det h�r �r �ver blir det en riktig fest! Vill �ven tacka mina f�r�ldrar och syskon, kan inte alltid vara s� l�tt
att han en dotter som mig...ni �r iaf. underbara.
2000-04-27
"Fick ett positivtbesket-cellgifterna hj�lper!!! =0)"
Hmmmmmmmm sitter h�r igen framf�r datorn. Jag gjorde ett ultraljud i tisdags och det visar att tum�ren har slutat v�xa, har tom krymt n�gra milimeter.
F�rsta delm�let �r n�tt, tum�ren har slutat v�xa. Vilket betyder att cellgifterna hj�lper!!! Jag kan inte beskriva den l�ttnadsk�nsla jag k�nde n�r jag fick beskedet, m�ste medge att jag fick t�rar i �gonen...jag �r s� himmla glad. *ooooooooooooohhhhhhh*
det �r s� otroligt, otroligt sk�nt! *stort brett leende* Jag vet inte dessmer om min framtid f�rutom att jag har permiss fram till fredag d� jag ska ta nya blodprover. L�karna funderar p� att ge mig n�gra cellgiftsbehandlingar till innan de b�rjar str�la men det f�r jag v�ll se senare. L�get
verkar iaf. vara stabilare vilket inneb�r att jag snart blir utskriven och det ska bli assk�nt...Fr�n det ena till det andra s� har jag
f�tt l�na mina f�r�ldrars digitalakamera s� nu ska minsann min
hemsida bli uppdaterad p� bilder h�r ifr�n UM�...Nej, nu ska jag bege mig ut i verkligheten och fotografera. CS
|